Det ar jatte kontisgt att sta och titta pa nar anhoriga ibland sliter med sina anhoriga for att fa upp dom pa endersokningsbordet. Men har sa kan det ses som en forolampning om vi hjalper dom da det ar deras "jobb" att ta hand om sina anhoriga.

Det finns manga inneliggande patinter pa sjukhuset, men aven dom har sina anhoriga har. Patnterna far speciella klader, tex. dom som vantar barn har vita klader med roda prickar. For att veta vilka som ar anhoriga som far stanna och bo kvar hos patinterna har man gett dom gula rockar. Sa man ser latt vilka som ar anhoriga och vilka som ar patienter. Alltsa. Det finns inga underskoterskor som skoter omvarnaden utan det gor den anhorig som stannar kvar hos patienten hela tiden.

Dessutom fungerar inte alls sjukskoterskornas jobb som i Sverige. Har ar de mer en assistent till doktorerna. Sa det ar lite annorlunda.

Svart att forklara hur stort Uong Bi ar. Det vi har sett av det ar en lang uppforsbacke med affarer och hus var sida om vagen och sa ligger sjukhuset hogst upp pa backen. Var amp ligger bakom sjukhuset. Det ar det vi sett av Uong Bi. Men vi pratade om att det finns en sjo har, vilken vi ska besoka sa smaningom. Den ligger nagra kilometer bort. Sa Uong Bi ar stort.

Marknaden ar ocksa ratt stor. Svart att forklara. Jag ska ta nagra bilder nast jag ar dar sa ni far se hur det ser ut. Men det finns massor av "stand" om jag kan kalla det det med gronsaker, kott, frukt, fisk, klader, skor m.m

Nasta gang ska vi dit sjalva, sa ska ta nagra bilder da. Nu ska jag ut och njuta av solen sista timmen den ar uppe :)

Som jag sa tidigare var det lugnt de sista tva timmarna pa praktiken. Var inte mycket patienter alls. Men fick reda pa lite. Varmt var det dock. Till och med sa varmt att var handledare hade svettdroppar pa nasan. Det du. Och det ar bara borjan pa varen  har nu, vill inte ens tanka pa hur det ar att jobba pa sjukhuset under sommaren....

Efter en lang vantan pa vara snalla vietnameser som skulle hjalpa oss pa marknaden idag igen. Det ar inte latt det har, men nu vet vi ungefar vad allt kostar - som vi kommer kopa iaf. For nu ska vi klara oss sjalva... Vill inte ens veta hur det ska ga nasta gang! Men nu kan dom inte lura oss alltfor mycket eftersom vi vet ungefar hur mycket det ska kosta.Dessutom, efter mycket om och men innan vara handledare forsod vad vi menade, har vi fatt tag pa tvattmedel! Nu behover man inte dra pa sig svettiga klader nat mer ;)

Tack vare at vi skulle till marknaden missade vi solen. Den sken sa fint nar vi satt och vantade pa sjukhuset. Jakla otur. Men hoppas pa fint vader imorrn!

Ja, idag har vi hjalpt den vietnamesiska varden att effektiviseras annu mer da bade Ida och jag faktiskt har gjort nagot :) Vi har tagit blodtryck, kollat fostrets hjartfrekvens och matt bade sf-mattet och omkretsen pa magen. SF-mattet ar ett matt fran blygdbenet (symfus) till magens/livmoderns ovre del (fundus). Det ar ett matt pa livmoderns storlek och darmed ocksa ett grovt matt pa hur barnets tillvaxt ar. Var riktigt roligt att alla patienter lat oss gora detta pa dom trots att dom inte forstod ett ord av vad vi sa :) Kul att fa gora nagot ocksa och inte vara observera. Sa vi far se vad eftermiddagen vantar, dom brukar inte ha alls manga patienter pa eftermiddagen sa vi brukar inte ha mycket att gora eller observera.

I ovrigt sa ar det forfarande daligt vader har. Smaregnar till och fran. Och i eftermiddag ska vi till marknaden igen... Var frukt och gronsaker ar slut. Tur i far hjalp denna gangen ocksa!

Yen Tu ar Buddhas fodelseplats har i Vietnam. Ett berg som alla vietnameser nagongang under sitt liv matse bestiga. For att pa toppen av detta 1068m hoga berg mota Buddha. Vandringen tar mellan 3-5 timmar beroende pa hur varmt det ar. Vi var borta i 6-6.5 timme totalt med bussfard och allt.

Har borjar farden upp mot berget. Vi tog de alla de kabelliftar som fanns men anda var det sa sjukt manga trappsteg att ta. Det ar ungefar 6 kilometer trappor man far ta om man inte tar kabeliften. Jag ar sjukt imponerad av dom som gar hela vagen.  Ska aldrig, aldrig mer klaga nar man gar upp till fjarde vaningen eller liknande.

Forsta pagoden vi mottes av vr riktigt fin. Har stannade vi ocksa for en tee paus. Vi larde den tebjudande vetnamesen hur man sager Hej pa svenska.

Andra stora pagoden vi kom till var inte lika farggrann som den forsta. Tror inte ens vi kommit halvvags annu och jag ar redan helt slut... Ocksa en bild pa nar jag aker kabellift. Jamte mig sitter Staffan. Pappan i den nya svenska familjen jag pratade om igar. Han agerade larare till de svenska barnen och undersokte miljofragor som Sida Kunde hjalp vietnam med. 

Har har vi aknske kommit halvvags. Ser ni "utsikten"? Det var fruktansvart dimmigt idag, Tyvarr for ahde varit sa roligt att kunna se utsikten nar man anda kampade sig uppat. Det fanns nagra sma stenpagoder ocksa langs hela vagen. Dok upp lite har och var.

Jag ser sa grymt sliten och svettig ut pa bilden, men det var jag ocksa. Gick inte att gomma i den luftfuktigheten! Maste ocksa visa er en harlig gubbe pa 81 ar som gick i samma raska takt som oss och sag inte ens trott ut. Jag forstar inte....Fast iofs hade han en hel del forfriskningar (om jag ska saga sa) i sin vaska.

Uppe pa toppen! Har en bild pa sista biten, som var som bergsklattring ungefar. Dimman blev sa tjock nu nar vi kom upp sa vi sag kanske 10 meter framfor oss, darmed heller inga bra bilder. Tyvarr. Nar man soker pa Yen Tu pa natet ser det sa otroligt vackert ut, vilket missades pga dimman. Tjejerna pa bilden ar vara guider fran sjuhuset. 

Avslutar med en inte alltfor vacker bild pa mig. Jamte mig star Mrs Nguyen. En av vara handledare pa praktiken. Bilden ar saklart tagen pa toppen av bergen innan vi snart ska ga ner. Vilket nastn var lika jobbigt som att ga upp.

Pa vagen ner vilar vi pa ett stalla och jag satter mig pa ett racke en bit ifran dar de andra star. Och snart har jag blivit vietnamesernas nya "staty" som dom fotar. En kom fram och ville satta sig jamte mig medans hans van tog foto pa oss. Snacka om att jag kande mig som varsta kandisen och de var paparazzi. Tur att jag inte ar en kandis. Det var sadar den upplevelsen.

Idag fick jag kanna pa annu en gang att vietnameser inte har nagon personlig sfar sa som vi svenskar har. Nar vi akte kabelliftarna ner akte jag med vara guider. Snacka om att de satt nastan i mitt kna, fast det fanns gott om plats kvar. Och nar vi akte bussen hem var Mrs Nguyen sa trott sa han la sig pa min axel. Sa som syskon gor i sverige nar man reser langt. Hade detta varit i Sverige hade jag blivit riktigt radd men har var det nastan mysigt. Fast det var nog bara for att jag vet vem hon ar. Hade det varit en annan hade det inte varit lika mysigt.

Blev ett langt inlagg. Men har inte mer nu. Imorgon blir det en riktigt slappedag. Hoppas solen tittar fram sa man kan ligga ute!

Annu ett par etiska problem stotte vi pa idag. Var en stackars tjej som besokte ultraljudet idag, som hade fatt missfall. Hon var riktigt ledsen, vilket man forstar och dar star vi oh ser pa och hon farinte ens en liten klapp pa axeln. Hon gar ut i rummet och kommer sen tillbaka for att hamta det papper alla far med sig efter ultraljud. Pa pappret fanns bilderna pa hennes tomma livmoder... Dessutom nar hon blir inkallad for att hamta pappret ligger det en annan tjej som docktorn lyssnar pa hennes bebis hjartljud. Fy bubblan... Man blir aldrig forvanad. Sant som verkligen inte hander har i Sverige.

I ovrigt har vi fatt cyklar till campen. Utan fotbroms. Holl pa att fa panik forsta gangen jag anvande dom. Har aldrig cyklat pa en cykel innan utan fotbroms. Dessutom later den som den ska falla ihop vilken minut som helst. Menmen... Det far ga det med.

Idag kom nagra nya svenskar hit. Dom hade levt har pa campen nar sjukhuset byggdes upp. mamman ar distriklakre sa hon jobbade pa sjukhuset ocksa. Dom bodde har mellan 87-89. Deras barn gick i skola har pa campen. Roligt att se deras reaktioner nu nar dom kommer tillbaka efter sa manga ar. Allt sag likadant ut fanns det var betydligt fraschare har da. Nu ar det ju valdigt slitet. Vi blev medbjudna att aka pa utflykt med dessa imorrn. Upp i bergen. Ska bli riktigt roligt faktiskt! Nagra lakare fran sjukhuset skulle ocksa med om jag fattade det ratt.

I ovrigt har vi faktiskt lagat mat idag ocksa. Nastan samma som igar fast vi forsvenskade matratten.

 (dagens)  (gardagens)

Det blev himla gott idag faktiskt. Hoppas pa att det fortsatter at det hallet. For er som inte ser sa bestod gardagens av nudlar, bambu, tomat och vitlok. Dagens darebestod av samma fast plus lok, vatten, chilisas plus att vi hackade allt battre.

Har kommer tva bilder fran praktiken ocksa. Har inte vagat ta mer :P

Ena bilden ar pa innetradgarden pa sjukhuset. Ser ut som dom vill efterlikna svensk jul med gran oh hjortar. Den andra ar en skylt med hygien. Samma som vi har hemma, fast hemma foljs den. Har tvatar lakaren handerna mellan var 30:e patient. Inte alla rum som har handfat sa det finns inte ens mojlighet for dom att kunna folja det. Fast var handledare sa att nagot liknande halsoinstituet kommer en gang i slutet av varje ar for att kolla sa hygienen foljs..

Glomde ju helt beratta om en liten tant vi motte idag. Hon var sa fruktansvart smal och gammal. Kunde knappt sta. Hennes dotter kunde bara henne som en storre bebis. Hon skulle upp pa en sang for att undersokas med ultraljud. Frisk som en notkarna var hon trots att hon inte sag ut att vara det. Men iaf, nar hon skulle upp sa star vardpersonalen och bara tittar och den stackars dottern forsoker fa upp henne pa sangen. fatta vad det kliar i fingrarna nar man star dar. Men man far halla dom i schack for det kan ju anses som en forolampning for de anhoriga annars... Eftersom det inte finns nagra underskoterskor har, skoter ju familjen om patienten. Inte alls som hemma...

Eftrmiddagens praktik var riktigt givande aven om vi inte fik se sa mycket patienter. Men vi hade en jatte bra sjukskoterska som kunde battre engelska. Sa vi hade konversationer med doktorer m.m

Sa vi har kommit fram till

- Att vi tjanar mer an 8 ggr mer i manden an en lakare har gor.

- Att man blir av med jobbet ifall man foder mer an tva barn

- Dom kan inte fatta att vi ar sa manga i familjen

- Inte heller kan dom forsta att vi far leva ihop med pojkvan om man inte ar gifta.

- Inte heller att vi far skaffa barn innan vi gifter oss.

- Dom kan inte forsta att vi bara hinner undersoka halften av alla patienter dom undersoker under en dag.

Det ar valdigt roligt. Kom skert fram till mer men kommer inte pa mer nu.

Nagot annat jag verkligen inte gillade idag var att nar vi steg in ett undersokningsrum var en tjej pa vag att kla av sigfor en gynekologiundersokning. Man ser att hon ar valdigt blyg, inte alls som dom andra har varit. Jag ville bara ga ut igen. Men var handledare tar fram stolar som vi ska sitta pa nastan mitt i nyllet pa underlivet typ. Stackars tjej. Men vad ska man gora :P

Annars har vi varit med om lite oron, nasa, hals undersokningar, klamma pa magen, ultraljuds undersokningar av foster, njurar, lever m.m, Och sa saklart en te paus. Ar ju bara ett tva timmars pass pa eftermiddagen da vi har lunch mellan 11-14. Sjukt gott vill jag lova! ;)

Fanns minioaser pa flygplatsen i Singapore. Riktiga blommor, riktigt fiskar. Underbart!

Sa har sag utsikten ut fran hotellet vi bodde pa i Hanoi.

Olika bilder fran Hanoi

Hanoi by night

Ida pa vart cafe men god brownies och chai latte.

Elkabel natverket i Vietnam!